Det var en sensommardag i slutet av 1980-talet. Det var min födelsedag den dagen. Varmt och soligt. Jag körde patrullbil med en kollega i Ystad och vi hade just lastat en polsk målsägare i 25-årsåldern vid Färjeterminalen och var på väg in med honom till Polishuset för att ta upp anmälan och hålla förhör angående det personrån har utsatts för.

Då anropade basen och sade att en stor trafikolycka skett på E65 vid Rynge och de ville ha dit oss omedelbart.

Sagt och gjort, Tvärnit vid rondellen Kristianstadsvägen och sedan sade vi åt polacken att invänta taxi som beställdes via raxen.

Vi drog ut mot Rynge. När vi närmade oss så syntes fortfarande ingen olycka. Var det en bluffringning? Men icke, E 65 har en svacka just öster om Rynge och när vi kom till krönet så såg vi två bilar på södra körfältet som hade frontalkrockat. Det fanns ingen mittvajer på vägen så vi styrde över och ställde bilen för att blockera och varna. I fjärran hördes ambulanser ifrån Ystad. Nu ryser jag till av vad som kommer härnäst.

Det rådde en absolut tystnad över platsen. Solen sken från en blå himmel. Lukten var inte som vanligt. Det luktade slakthus, såsom när man slaktade grisar i min ungdom. Avtappat blod som runnit ut över asfalten. Dessa lukter blandades med lukten från varm motorolja. I varje bil hade det färdats fyra personer. Totalt alltså åtta personer. Gamla gråhåriga, sköra kroppar. De hade spruckit och fått ben krossade på massor av ställen. Sju var avlidna. Först räknade vi till sju inblandade men sedan såg vi att det fanns två personer som satt ovanpå varandra vid ratten på den ena bilen.

De hade kommit från vars ett håll. Den som var på väg mot Malmö blev upphunnen av en dansk Gråhundbuss och körde snällt ut på den rätt rymliga vägrenen, När bussen passerade så fick suget från denna den omkörda bilen att tryckas ännu lite längre ut och han kom ut lite utanför asfaltkanten. Han blev rädd och tog ett rejält tag i ratten för att styra upp igen och följden blev att han kom brant över på motsatta sidan och där kom en bil på väg mot Ystad. Exakt på denna punkt träffades de i en kärnträff så att de stod kvar i denna position. Bilarna hade malts itu när kraften togs upp. Ingen snedträff, då de hade studsat ut i åkern, utan bara pang på.

Tillhörigheter låg spridda över hela olyckplatsen men det som var utmärkande var att överst i ena bilens bråte fanns en bukett av röd ljung som låg tillrättalagd ovanpå. Ljung tar inte skockfulla in som bukett. Den för otur med sig.

Vi begärde förstärkning och yttre befäl kom till platsen men han var där en kort stund och körde sedan till sjukhuset för att ta uppgifter om de inblandade. Trafikavdelningen från Malmö stöttade med en patrull och Helikoptern kom och tog översiktsbilder. Vi jobbade i flera timmar.

Efter att vi var klara så körde vi in till stationen. Där möttes vi av flera kollegor och bland dem en som frågade hur det var? Det måste ha varit fruktansvärt att hantera? Då brast det lite för mig och en snyftning hördes. Någon form av debriefing fanns inte på den tiden. Bara att köra hem kl 16.00 och sova inför nattpasset som började vid midnatt. Det var inte lätt att somna den gången.

Jag hade en tvåårig son och en fyraårig dotter då och jag tror att de fick en extra kram den eftermiddagen.