Dagens krönika av professor Stig Bengmark handlar om D-vitaminbrist – priset många av oss får betala för att vi har bosatt oss så här långt norrut. Kroppens behov av D-vitamin kan knappast täckas genom enbart kosten och solen räcker tyvärr inte till under halvåret vilket gör att vårt lager är som tunnast typ nu. Kanske inte bara mörkret som gör att många av oss känner oss lite trötta? Trevlig läsning!

D-vitaminbrist – ett elände utan like

Historien om brist på vitamin D är lång och fylld av obeskrivliga plågor. Genom åren har både barn (från 6 månader och uppåt) och vuxna i ofattbart stor omfattning lidit av D-vitaminbrist – det var priset man fick betala för att bosätta sig så här långt norrut. Speciellt utbredd var D-vitaminbristen på 16-1700-talet, något som troligen hade samband med att man i större grad flyttade in till till städer.

Tillståndet beskrevs i den medicinska litteraturen för första gången kring 1750 av, som så ofta på den tiden, två engelska läkare. Tillståndet fick i övriga världen namnet rakitmen benämndes i Sverige för engelska sjukan. Sjukdomen började som regel med svåra matsmältningsproblem och, hos barn, obeskrivlig gnällighet – så fort mödrarna tog i barnen skrek de av smärta. Konsekvenserna av D-vitaminbrist gjorde skelettet mjukt och om det inte behandlades i tid deformerades det för livet – svåra missbildningar ledde till omfattande handikapp och svårigheter för kvinnor att föda barn. Omfattande tandskador och tidig tandlöshet var också vanligt och förekom hos stora delar av befolkningen.

Någon egentlig behandling fanns sålunda inte förrän kring år 1920 då tillståndet fick sin förklaring – brist på vitamin D. Den då endast 35 år gamle engelske forskaren Edward Mellanby blev först att identifiera tillståndet D-vitaminbrist som förklaring till uppkomsten av engelska sjukan. Försökshundar som fick leva enbart på gröt fick ganska snabbt brist på vitamin D, men kunde botas när man tillsatte fiskleverolja i gröten. Senare påvisade Edwards hustru May Mellanby D-vitaminets omfattande förmåga att också förebygga och läka tandskador, vilket har betytt ofantligt mycket för mänskligheten. I ett långsiktigt perspektiv kommer med säkerhet D-vitaminupptäckten att betyda betydligt mer – särskilt när nu penicillineran långsamt går mot sitt slut och D-vitamineran bara är i sin linda.

D-vitamin är mycket mer än ett vitamin – det kontrollerar hundratals viktiga processer i kroppen

D-vitamin är inte bara ett vitamin i raden av alla vitaminer som vi fått lära känna under de senaste 100 åren, det är också ett betydelsefullt hormon och, framför allt, en avgörande faktor för en välfungerande tarmflora och immunfunktioner – egenskaper som först på senare år blivit ordentligt uppmärksammade.

Länge stod D-vitaminets egenskap – att stödja skelettutvecklingen/inlagringen av mineraler som kalcium och magnesium i skelettet och dess förmåga att förebygga rakit (engelska sjukan) hos barn och osteoporos (benskörhet) hos äldre – helt i centrum för intresset. För dessa funktioner behövs uppenbarligen ett relativt litet tillskott av vitamin D, vilket förklarar att den rekommenderade dagsdosen för barn och vuxna länge hölls på en låg nivå. För att vidmakthålla en välfungerande tarmflora och en optimal immunfunktion tycks det emellertid behövas väsentligen högre nivåer av D-vitamin i kroppen!

Sällsynt vid ekvatorn – mycket vanligt i Norden

Förekomsten av D-vitaminbrist ökar ju längre från ekvatorn man bosätter sig – det är priset vi betalar för att vi bosatt oss så här långt norrut. I Sverige är mild D-vitaminbrist snarare regel än undantag, och det har rapporterats att mer än 80% av barn och ungdomar i övre Norrland och mer än 60% i södra Sverige (Göteborg) har dokumenterad D-vitaminbrist. Men, trots de goda förutsättningarna som finns så ses numera D-vitaminbrist också vid ekvatorn – mörkhyade människor har ca 5 gånger svårare att ta upp vitamin D och anledningen är de religiösa föreskrifter i dessa länder som kräver att man skall täcka sin kropp, speciellt kvinnorna. Detta har även skapat ett stort problem också i vårt land – mörkhyade uppvisar här en betydligt ökad sjuklighet. Vid ekvatorn är sjukdomar som t ex astma, diabetes typ 1, inflammatoriska tarmsjukdomar och multipel skleros mycket sällsynta.

Moder sol bjuder på det – här hjälper inte enbart kosten

Det är speciellt organen bisköldkörteln, hjärnan, njurarna, tarmarna, tarmfloran och skelettet som är känsliga för låg tillgång till D-vitamin. Och kroppens behov av D-vitamin kan knappast täckas genom enbart kosten. De främsta källor av D-vitamin i maten är fet fisk, ägg och fet mjölk, men den mängd D-vitamin som sådan kost kan bidra med räcker inte långt – ingen kan äta de stora volymer av fet fisk och ägg som i så fall skulle krävas. Det finns bara en naturlig utväg som täcker behovet – att vistas i solen och exponera sin hud för att få tillräckligt med D-vitamin. Solens uppgift är att omvandla kolestrolet som finns i huden till D-vitamin, vilken normalt lagras i kroppen för framtida behov. Så långt från ekvatorn som Sverige ligger kan detta bara ske under sommarhalvåret.

Under vinterhalvåret sker ingen nysyntes utan förråden tunnas snabbt ut – för varje 6-veckorsperiod efter september minskar vårt lagrade D-vitamin med hälften. Detta gör att lagren är ytterst tunna fram i mars-april – en period då nya sjukdomar ofta debuterar och andra kommer tillbaka, som t ex depressioner och inflammatoriska tarmsjukdomar.